De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Tjugotredje timmen
Från 2 till 3 PM †

Tredje timmen av Jesu ångest på korset

Förberedelse före varje timme

Femte ordet:
“Jag törstar!”

Döende Frälsare! När jag omfamnar ditt kors, känner jag elden som förtär din hela person. Ditt hjärta slår så starkt att det gör dig uthållig mot fasa, ja, hjärtbrytande kvaler, vilket gör att din hela mänsklighet genomgår en omvandling och du har blivit oigenkännbar. Elden av kärlek som glöder i ditt hjärta tänder dig helt upp och törstar ut dig. Eftersom du inte kan hålla tillbaka den, känner du torsten starkt, säkerligen också som en följd av det blod du har utgjutit i strömmar. Men du plågas mycket mer av den andliga törsten efter vår själars frälsning. Du vill dricka oss så att sägas, för att hålla oss tryggt i dig. Så samlar du din utmattade kraft och ropar:

“Jag törstar!”

O, du upprepar detta anrop till varje själ:

"Jag törstar efter din vilja, dina benägenheter, dina önskningar, din kärlek! Du kan inte ge mig mer kvickande och friskande vatten än när du ger mig din själ. O låt mig inte brinna i denna glöd. Jag är törstig av elden, inte bara känner jag min tunga och hals brinna så att jag knappt kan uttala ett klart ord, jag känner också mitt hjärta och mina inälvor torka ut. Ha medlidande med min törst!"

Och galen av törst överlämnar du dig till Faderns vilja.

O, mitt hjärta kan knappt slå när jag ser din fiendes hänsynslöshet som ger dig en dryck av vinäger och gall istället för vatten. Du avslagar honom inte. Jag förstår att de vill ge dig vinägern av ohanterade passioner och gallen av vårt bitra skuldsynd. De ökar bara din törst i stället för att kvicka den.

Min Jesus, här är mitt hjärta, här är mina tankar, mina benägenheter, min hela varelse, med vilka jag vill kvicka din törst och friska ditt brinnande mun fylld av bitterhet. Allt vad jag har, allt vad jag är, helgas åt dig, min Jesus. Om mina lidanden var nödvändiga för att rädda en enda själ, så är jag beredd att lida allt. Till dig offrar jag mig helt som ett offer. Gör med mig vad du vill.

Jag skulle vilja erbjuda dig ersättning för den plågsamma törst du lider för de själarnas skull som är förlorade. Vilken lidande de själar, som ofta befinner sig i sorg och andlig övergivelse, inflicterar på dig! Istället för att erbjuda dig dessa lidanden som en kvickande dryck till din brinnande törst, litar de på sig själva och ökar därmed ditt lidande.

Sjätte ord:
“Det är fullbordat!”

Min döende högsta gott! Det gränslösa havet av Dina lidanden, kärlekens eld som förtär Dig och ännu mer än allt annat Faderns överskådande vilja, som vill att Du ska lida död, berövar Dig all hopp om att kunna fortsätta Din jordiska liv. Men hur skall jag kunna leva utan dig? Din styrka är redan utmattad, Dina ögon mörknat, Ditt ansikte förvrängt och dödsblekt, Din mun halvöppen, Andningen ibland accelererad, ibland avbruten. Det finns inget hopp kvar om att bevara ditt liv. Glöd som förtär Dig växlar med isig kyla, Din heliga panna är baddad i svett. Dina muskler och nerver krampas alltmer konvulsiviskt på grund av smärtan och de genomborrade händerna och fötterna, sårna vidgas mer och mer. Jag skakar och känner mig nära döden. Jag tittar på Dig, min dyraste ägodel, och ser den sista tåran rinna från Dina ögon, budbärare om omedelbar död, och med svårhet låter Du orden höras:

“Det är fullbordat!”

Min Jesus! Din kärlek har utmattat alla medel. Det finns inget kvar för Dig, eftersom det nått högsta graden. Må jag också bli helt uppslukad av Din kärlek? Och vad tack skall jag inte betala Dig därför! Min Jesus, jag vill göra botgöring för alla mänskor, att göra upprättelse för dem som inte svarar på Din kärlek och trösta Dig över skammen Du lider av Dina varelser medan Du brinner av kärlek på korset.

Sjunde ord:
“Fader, i dina händer befaller jag min ande!”

Min korsfästade, förgående Frälsare! Din mänsklighet är redan frusen, Ditt hjärta syns inte längre att slå. Snart skall Du anda ut det sista andetaget av ditt dödliga liv.

Med Magdalena omfamnar jag Dina fötter. Om det vore möjligt, skulle jag lägga ner mitt liv för att bevara Ditt.

Nu ser jag att Du öppnar Dina döende ögon en gång till och tittar runt korset som om Du ville ge alla Din sista avsked. Du tittar på din moder, som orörlig och tyst syns dö med Dig, så stora är Hennes lidanden. Och du talar till Henne:

"Farväl, Min Moder, jag skiljs åt men jag ska bära dig i Mitt hjärta. Ta hand om Dina och Mina barn!"

Du tittar på den gråtande Magdalena, på den trogna Johannes, och med Dina ögon talar Du till dem:

"Farväl!"

Du tittar även på dina fiender med kärlek, och Dina ögon talar till dem:

"Farväl! Jag förlåter er, jag ger er fredens kyss."

Ingenting undgår Din blick, Du säger farväl till alla, Du förlåter alla. En gång till samlar Du Dina krafter och ropar med hög och stark röst:

“Fader, i dina händer befaller jag min ande!” Du böjer Din huvud och dö...

Jesus död

Min Jesus! Vid detta rop skakas hela naturen och sörjer Ditt död, döden av sin Skapare. Jorden skälver. Det ser ut som om den också vill skaka andarna så att de erkänner Dig som den sanne Gud. Förhänge i templet revs sönder, döda stiger upp, solen, som hittills sett Dina lidanden, har med en skräck dragit tillbaka sitt ljus. Några av Dina fiender knäböjer sig vid Din sista utrop och slår på sina bröst och säger:

“Sannerligen, detta var Guds Son!”

Din mor, som står förstenad och ser ut som en döende kvinna, uthärdar plågor bitrare än död.

Min avlidne Frälsare! Med Detta Ditt sista rop lägger Du oss alla i Faderns händer så att Han inte skall förkasta oss. Det är därför Du ropar så starkt och kraftfullt, inte bara med röst från Din bröst, utan också med lidandets och blodets röst:

“Fader, i Dina händer överlämnar Jag Min Ande (med Honom även alla själar)!”

Min Jesus, jag ger mig helt åt Dig. O ge mig nåden att dö fullständigt i Din kärlek och i Din vilja. Låt aldrig mig, vare sig i livet eller i dödens stund, lämna Din vilja.

Därför vill jag botgöra för alla dem som inte ger sig helt åt Din heligaste vilja och därmed minskar den kostbara frukten av Din frälsning. Hur stor är Ditt hjärtas smärta, o Jesus, när Du ser så många människor fly från Dina armar och lita på sig själva! Barmhärtighet för alla, barmhärtighet för mig!

Jesus, jag tillber Din törnekrönte huvud och ber om Din förlåtelse för mina högfärdiga, ambitiösa och själviskt tänkande. Jag lovar Dig att varje gång en tanke kommer mig som inte är för Dig, eller när jag befinner mig i situationer där jag kan kränka Dig, ska jag omedelbart utropa: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ till Er!”

Jesus, jag tänker på de förolämpningarna och blasfemierna Du tvingades lyssna till tills den sista stunden. Jag ber Dig om förlåtelse om jag har lyssnat eller låtit mig lyssna till tal som avstår oss från Dig, också om alla glatta samtal människor haft. Jag lovar Dig att varje gång jag befinner mig i situationer där jag hör otillbörliga ord, ska jag omedelbart utropa: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ till Er!”.

Min Jesus, jag tillber Ditt heligaste ansikte, som är blekt, gult och blodigt. Jag ber om Din förlåtelse för all oaktning, alla förolämpningar och smädelser Du måste utstå av oss eländiga, syndiga varelser. Jag lovar att varje gång jag inser att jag saknar den glorifiering, kärlek och tillbedjan som är Dig skyldig, ska jag omedelbart proklamera:

“Jesus och Maria, jag överlämnar min själ till Er!”

Jesus, jag kan fortfarande se på Din hals strängarna av kedjorna och repen som de band Dig med. Jag ber om Din förlåtelse för människornas oroliga inre drivkrafter och bundenheter, som är lika många kedjor och repen som de lägger runt Ditt hals. Jag lovar Dig att varje gång önskningar, begär och inre drivkrafter rör sig i mig som inte är för Dig, ska jag utan tvekan utropa: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ till Er!”

Jesus, jag ser din djupa skuldersår och ber om förlåtelse för så många olagliga tillfredsställanden och alla synder vi har begått med de fem sinnen i vårt kropp. Jag lovar dig att varje gång tanken kommer mig på att låta mig njuta av glädjer eller tillfredsställelser som inte är för din härlighet, jag ska ropa ut: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ åt er!”

Min Jesus, jag ber också om din förlåtelse för kylan, likgiltigheten, luktvärme och skamlig otacksamhet som människor har visat dig. Jag lovar dig att varje gång jag känner min kärlek till dig bli kallare ska jag omedelbart utropa: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ åt er!”

Jesus, jag kysser dina heliga händer och ber om din förlåtelse för så många onda och likgiltiga gärningar, för så många handlingar som är korrumperade av självkärlek och självindulgens. Jag lovar dig att varje gång jag inser att jag inte arbetar utifrån kärlek till dig ska jag omedelbart ropa: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ åt er!”

Jesus, jag kysser dina heliga fötter och ber om din förlåtelse för så många steg, för så många vägar tagna utan rätt uppfattning; också för alla de oantalbara människor som viker ifrån dig för att jaga jordiska glädjer. Jag lovar dig att varje gång tanken kommer mig på att avstå från dig ska jag ropa ut: “Jesus och Maria, jag överlämnar min själ åt er!”

Jesus, jag tillber ditt allra heligaste hjärta och vill innesluta i det alla själar som du har förlossat, inklusive min egen, så att ingen går förlorad och alla blir frälsta. Jesus, lås mig inne i ditt hjärta och stäng dörren så att jag bara ser dig ensam. Jag lovar att varje gång jag känner önskan att gå ut ur ditt hjärta ska jag omedelbart ropa:

“Jesus och Maria, jag överlämnar min själ åt er!”

Reflexioner och övningar

av S:t Fader Annibale Di Francia

Jesus brinner av törst. Och brinner vi av törst efter Jesus? Har våra tankar och känslor alltid syftet att släcka hans glödande törst?

Obligad att bära den törst som förtär honom, lägger törstige Jesus till: “Allting är fullbordat!” Så har Jesus helt och hållet utmattat sig åt oss. Och vi—strävar vi i varje sak efter att vara en kontinuerlig fullbordan av kärlek till Jesus? Varje handling, ord och tanke ledde Jesus mot hans Fullbordan. Och leder vår varje handling, ord och tanke oss att bli utmattade för kärleks skull till Jesus?

O Jesus, min sötta liv, må din fullbordade andedräkt alltid blåsa i mitt fattiga hjärta så att jag får märke av din Fullbordan.

På korset fullföljer Jesus Faderns vilja i allt, och Han andar ut sin sista med ett perfekt akt av överlåtelse till Hans allra heligaste vilja. Och fullföljer vi Guds vilja i allt? Överlämnar vi oss själva helt i Hans viljeko utan att titta på om det är fördelaktigt för oss eller inte—bara nöjd med att finna oss överlåtna till Hans allra heligaste armar? Är vårt döende av oss själv kontinuerligt för kärlekens skull till Jesus? Kan vi säga att, även om vi lever, så lever vi inte; att vi är döda åt allt för att leva icke från vår egen liv, utan endast från Jesu liv? Kallar allt vad vi gör, tänker, önskar och älskar det levande av Jesus inom oss, så att vårt ord, vårt steg, vårt önske och vårt tankesätt helt dör i Jesus?

O min Jesu, må min död vara en kontinuerlig död för kärlekens skull till Dig, och låt varje död jag lider bli ett liv som jag avser att ge åt alla själar.

¹ Eftersom Jesus lever och verkar i oss, är vårt arbete, så långt det bestäms av vår egen vilja, på ett vis slags dödt från vår sida.

Offer och Tacksägelse